davyjonessdiary

Jag vet att detta kommer bli pretty much vardagsmat för min gamla blogg
(http://joycrusher.blogspot.com )
som var väldigt vääääldigt känslomässig, emo om ni så vill så känner jag ett urge att skriva ner det här någonstans .

Ibland sitter jag och tänker de där naiva tankarna om att det kommer kommatillbaka till den rutan som jag såg som en nystart för mig.
Det var när solen precis hade börjat lysa på riktigt, och dear god den sken starkare än någonsin, hela vägen in i hjärtat på mig.
Jag var kär
I en kille/pojke/man som jag senare skulle få kalla min egen,
men precis som allting annat så var det till ett pris - i detta fallet en del av en redan rostig vänskap, men det betalade jag gladeligen eftersom att jag trodde att det jg fick skuolle hålla för alltid.
men det gjorde det såklart inte - inget håller så länge.
Men det var fint när det väl var det, och jag ångrar ingenting (kanske en grej), men i sin helhet var det något av det finaste jag har fått uppleva.
jag fick veta hur det var att verkligen älska någon
Och nu när jag tänker tillbaka på det så ler jag åt det som var, men tårarna är inte långt borta när jag kommer till tanken på att det antagligen är borta för alltid. 
Jag är fortfarande kapabel att älska, men jag kommer aldrig bli älskad av honom igen - och det svider lite.

Detta är ingenting som jag tänker på ständigt, ingenting som på något vis tynger ner mig och hindrar mig fråna tt leva mitt liv så fullt som jag bara kan, men ibland blommar tankarna upp igen
och då är det lite jobbigt.

jag antar att det jag vll säga är att jag saknar det ibland; den fina känslan man får när man vet att man är älskad av den personen man själv älskar.
någon dag kanske jag kommer få uppleva det igen, det kommer jag¨få göra det är ag helt säker på men ni vet nog hur det är

you always want what you can't have

Jag ville bara skriva av mig lite.
tack